Alicias dopdag

Alicias dopdag

Alicias dop

Den 5 augusti 2018 döptes min dotter Judith Alicia. Det var en väldigt speciell dag som jag tänkte dela med mig av här.

Alicia föddes 14 april 2018 vid Huddinge sjukhus i Stockholm och är resultatet av att jag mötte mitt livs kärlek.

Alicias pappa omkom i en olycka innan hon föddes, då han blev påkörd på sin MC av en man som körde bil rattonykter.

Jag och Alicias pappa träffades genom segling – jag kappseglar och han arbetade med båtar – under juni 2017 och blev med en gång förälskade. Vi längtade båda efter familj och pratade mycket om drömmar med varandra och gjorde planer för en gemensam framtid.

 

 

Han var den mest omtänksamma och ödmjuka person jag träffat. Han hade ett oändligt tålamod och ett unikt sinne för detaljer som gjorde honom till en väldigt skicklig hantverkare. Han byggde och restaurerade båtar. Han älskade även djur och hade själv två hästar på sin gård.

Jag sitter i rullstol efter en olycka för några år sedan och jag förundrades över hur lite fokus han lade på det faktum att jag inte kan gå. Han övertygade mig om att vi skulle rida på semester i fjällen tillsammans och vi åkte på motorcykelsemester tillsammans under sensommaren. Det var saker jag inte kunde föreställa mig att jag kunde klara – men han överbevisade mig och svarade mig att allting går – frågan är bara på vilket sätt.

Jag har aldrig varit så förälskad som jag var i Alicias pappa.

Hans bortgång kom som en käftsmäll. Som att få en kalldusch och vakna upp från den vackraste av drömmar. Det tog lång tid innan chocken la sig och hösten var ett stort kaos i vilket glädjen över barnet vi väntade blandades med en obeskrivlig sorg och saknad.

Dottern som växte i min mage var det enda som fanns kvar av honom och hon gav mig styrkan att klara av tiden som följde. Samtidigt var tomrummet så påtagligt under graviditeten – alla ögonblick – ultraljud, första sparken, väntan och planering – som vi egentligen skulle ha delat. Inte minst vid förlossningen kände jag en enorm saknad av att han inte fanns med oss och fick ta emot sin dotter.

Min mamma var istället med och stöttade vid förlossningen och när Alicia kom visade det sig till min glädje att hon är väldigt lik sin far.

Att planera hennes dop blev något härligt och ljust att se fram emot – en dag att fira efter ett långt år av mörker och kaos.

 

 

Och det blev verkligen en vacker dag. Det blev också första gången Alicia träffade sin pappas släkt. Första gången farmor fick hålla sin sons dotter. En dag av glädje men förstås också av saknad efter den person som skulle varit där med oss men inte fick finnas kvar.

Någonstans är jag ändå övertygad om att han vakade över och såg sin dotter döpas.

Prästen pratade om honom under stunden i kapellet och hans bild stod på altaret och Alicias dopljus blev även ett minnesljus över hennes far.

Förutom Judith Alicia fick hon namnet Vera efter sin gammelmormors syster som gick bort 98 år gammal i slutet av sommaren. Vera älskade Alicia och vi var hos henne när hon firade sin sista födelsedag i juni. Vera blev stolt som en tupp när jag berättade att Alicia skulle få hennes namn. Hon hade inbjudan till dopet bredvid sin säng och tittade på det varje dag under sin sista tid i livet.

Hon fick även namnet Jessica efter sin moster som även hon finns i himlen. Det namnet har alltid varit en självklarhet för mig att ge min dotter. Min storebror Mats som är Alicias gudfar bar henne till dopet.

 

 

Dopklänningen hade jag beställt från Grace of Sweden och var en vacker modell i linne med ett brett rosa sidenband och en liten skyddsängel hängande i den dubbla rosetten framtill och med hennes namn och datum broderat nedtill. Den blir ett minne för livet och kommer förhoppningsvis gå i arv i familjen.

 

 

Dopet hölls i Skogsö kapell i Saltsjöbaden och kalaset efteråt på segelklubben där jag och Alicias pappa träffades första gången. För mig var det symboliskt att döpa henne i den miljön – kärleken till havet och segling är något jag och hennes far delade och vi besökte Saltsjöbaden flera gånger tillsammans och pratade om drömmar där ute.

Skogsö kapell är ett litet kapell på en höjd i skogen precis intill Baggenstäket. Miljön är unik – fågelkvitter från träden blandas med ljudet från båtarna som passerar på vattnet nedanför. Kyrkogården är rankad till en av landets vackraste.

 

 

 

Min kusins fru fotograf Ida Arvebro förevigade dagen med kameran och bilderna blir verkligen ett minne för livet.

Jag hade bakat doptårtorna och kakorna själv och lagt mycket tid åt att få dekor och dukning som jag ville ha det.

Segelklubben är en rustik stuga intill Baggensfjärden och kontrasten till min dekor i rosa och vitt med rosor, vimplar och ballonger blev fin tycker jag.

Tårtorna bestod av citronbottnar med fyllning av hallonmousse och passionsfruktscurd, täckta av vit chokladfrosting. Utöver det hade jag bakat rabarberbullar, kolasnittar med citron och pistagenötter, blåbärsgömmor, chokladsnittar med mariannekross och chokladkolakakor med pistagenötter.

 

 

Under dopet sjöng jag själv en omskriven version av Du är allt (Sonja Aldén). En väninnas dotter Freja på 12 år sjöng För kärlekens skull (Ted Gärdestad). Den sången hade jag valt eftersom texten kändes så träffande.

Den handlar om att våren slår ut och allt som var dött väcks till liv – om nytt hopp efter en mörk vinter. Genom Alicia lever hennes pappa vidare – och även om vi bär sorgen efter hennes far med oss varje dag går vårt liv vidare.

I texten finns även raden ”det är för himlen i dig och jorden i mig”. Jag tänker att Alicia fortfarande har två föräldrar – en som vakar över henne från himlen och en som lever med henne här på jorden.

Som inledningsmusik spelades Det gåtfulla folket av Olle Adolfsson, en sång jag älskar.

När vi gick ut spelades Barnen i Bullerbyn.

Utöver det sjöng vi psalmen Du vet väl om att du är värdefull. En psalm vi även sjöng på hennes pappas begravning.

Jag läste även upp ett löfte jag skrivit till min dotter.

När dopceremonin var över öppnade sig himlen med ett skyfall – och åskan dundrade över Baggensfjärden. Men strax därefter slutade regnet och solen kom fram – och en stor regnbåge visade sig över vattnet. Jag vill tro att det var Alicias pappa som bjöd på det skådespelet från naturen.

 

 

Eftermiddagen blev en vacker stund och en riktig kärleksbombning av min dotter. Hon fick underbara presenter – bla. en massa fina sagoböcker och ovärderliga minnessaker efter hennes pappa samt ett släktsmycke som gått i arv från farmor. Även en handgjord sängmobil av material från pappas gård i Sörmland.

Jag hade lagt fram en bok där alla gäster fick skriva en hälsning till Alicia som hon ska få när hon blir äldre.

När dagen var slut var både Alicia och jag (och mormor som hjälpte oss!) trötta och fulla av kärleksförklaringar från nära och kära som alla vill vara en del av min dotters liv.

Och jag är helt övertygad om att hennes pappa fanns med oss och var stolt som en tupp över sin dotter där från andra sidan.

På något sätt kändes det som om dopet symboliserade att livet går vidare – och han lever vidare – genom sin dotter. Hans begravning var ett avsked till honom – men hans dotters dop var en slags fortsättning – även av honom. Det var även en hyllning till vår kärlek – som i högsta grad lever vidare. Jag kommer aldrig glömma honom och sorgen och saknaden bär jag med mig varje dag – men vår kärlek lever vidare.

 

 

Fotograf Ida Arvebro